Oj, vart tog sommaren vägen?!

Hoppas ni alla har haft det skönt och njutit av de solstrålar vi fått ta del av.

Under Nora festivalvecka fick vi uppleva många solskensstunder! Det var en underbar vecka som sprudlade av musik i olika former. Kurserna blev underbara, inspirerande möten mellan människor i väldigt olika ålder som hade ett gemensamt: de gillade att spela. Många nya bekantskaper skapades och vi fick uppleva härliga konserter.

Nu till helgen håller ungdomskursen återträff i Örebro!

Undrar om inte Blåskvintetterna skulle träffas i Göteborg snart också…?

Stort Tack till ALLA som på något sätt har bidragit!

Katarina.

I lördags hade jag förmånen att hålla Nationaldagstal i Nora.

Här kan ni läsa talet.

NATIONALDAGSTAL  KATARINA 6 juni 2015. Nora.

Kära Norabor.

Det är en ära för mig att vara här och tala idag, på Sveriges Nationaldag.

Sverige, ett land som är speciellt med sina omväxlande årstider. På gott och ont : även om det just i år blev tekniskt fel på maj månad, så att februari kördes i repris.

Vi ska vara glada att vi lever i ett land som inte har haft krig på över 200 år.

Vi kan fundera över, hur det har påverkat vår nation.

Vi har här lugn , frihet, yttrandefrihet , demokrati, natur med allemansrätt ,kulturell mångfald och mycket plats till var och en.

Detta är något vi bör värna om, det är färskvara och ingen självklarhet.

Idag har vårt lands konung och drottning gästat Örebro i förbindelse med Nationaldagsfirandet och Örebro, som firar 750 år. När jag stod i Stadsparken och såg dem komma gående mitt i folkmassan ,så tänkte jag, att det är helt fantastiskt att få lov att bo i ett land, där kungen och drottningen kan röra sig fritt och öppet bland folk .

När jag kommer till Nora, så blir jag uppfylld av en ljus positivitet , en glädje och inspiration. Jag tillbringar somrarna i Born, vid Fåsjön. Jag tycker detta är en fantastiskt vacker plats med många kulturminnen som får en att titta både framåt och bakåt .

I mitt yrke som musiker i Svenska Kammarorkestern och som dirigent reser jag mycket och träffar många olika nationaliteter. Detta ger alltid ett uppvaknande och en inspiration. En insikt om vad vi har som är unikt och bra i Sverige , men också vad som är bra i det land jag besöker och som får mig att vilja ta med det hem och göra vårt land ännu bättre.

Bland musiker finns egentligen inga nationella gränser. Vi har vårt gemensamma språk , vilket är samma över hela världen. Helt unikt, faktiskt.

Jag kan hamna var som helst i världen, och jag kan alltid göra mig förstådd genom mitt universella språk: musiken.

Det får mig att tänka på hur vi ska välkomna alla de nya nationaliteterna som kommer hit till Sverige. Hur hjälper vi dem att komma in i vårt samhälle och hur tar vi tillvara allt det fina som de har med sig för att dela med oss?

Musiken är ett fantastiskt medel för integration. Den bryter gränser och den förenar.

I musiken måste man komma överens. Vi behöver inte tycka likadant, men vi måste enas. Det är en kraft som, när den förenas, är starkare än något annat.

Musiken kan även bära ett budskap. Ett budskap som kan vara dolt för alla dem som inte är menade att förstå det.

Ett exempel på det är den ryske tonsättaren Dmitri Schostakovich . Han och hans samtida konstnärer hade en svår tid i Ryssland under Stalinregimen.

De kunde när som helst dödas, om man misstänkte att det låg ett dolt budskap i musiken som inte hyllade regimen. Det förväntades att konsten skulle vara ett medel för regimen, och man hade en sträng kontroll över vad som publicerades.

I Schostakovich 5’e symfoni har han dolt ett budskap som var viktigt för hans konstnärsvänner att förstå, för att våga fortsätta verka. T.ex. i hans sista sats så påminner temat mycket om Habaneran i Bizet’s Carmen. Texten till Habaneran lyder: ”akta dig…”. Han uppmanade alltså sina vänner att fortsätta skriva sin musik, men att vara försiktiga.

Som tur var upptäckte inte regimen detta budskap, så Schostakovich fick leva.

Idag har vi frihet att uttrycka vad vi vill i Sverige. Det är en enorm ynnest.

Samtidigt ger svårigheter ett djup i musiken, vilket också behövs. I Schostakovich musik hör man ofta att det är på liv och död.

Förra gången jag talade i Nora var, när jag invigde Ljusstråk för fyra år sedan.

Då nämnde jag, att jag hade en dröm om att starta en Kammarmusikfestival i Nora.

Redan året efter skedde det och i år är det tredje året vi har Nora Kammarmusikfestival.

Nu har vi utökat festivalen med både orkesterkurs för unga och kammarmusikkurs för vuxna. De professionella musikerna som uppträder på festivalkonserterna spelar också med kursdeltagarna. Vi har ett samspel över gränserna. 13-17 juni sprudlar Nora med omnejd av musik. Både på Åkerby Herrgård och i Nora kyrka blir det konserter.

I år gästas festivalen av en internationellt mycket känd tonsättare: Peteris Vasks från Riga. Hans kammarmusik genomsyrar festivalens konserter. Även Peteris musik skildrar en hård tid, då många från Lettland blev deporterade till Sibirien. Hans musik skildrar kampen mellan det goda och det onda, och den är mycket stark och mycket vacker. Det är en musik vi behöver. Peteris kommer själv hit till Festivalen, så det finns möjlighet att möta honom på konserterna.

I en tid som nu, med migration och rörlighet över gränserna, är musiken än mer viktig för att skapa förståelse mellan olika folkslag. Känslorna som uppstår av musiken är internationella, mänskliga, oberoende av nationalitet.

Jag vill välkomna er alla att vara med och dela detta internationella språk och önskar er välkomna till Nora Kammarmusikfestival 13-17 juni.

Då är hela världen en del av Nora och Nora är en del av hela världen.

Jag är glad att jag är en del av Nora och en del av Sverige.

Låt oss se på vår svenska flagga som en symbol för allt det goda och för alla möjligheter vi har i Sverige och låt oss förvalta och vårda detta efter allra bästa förmåga.

Låt oss HURRA för Nora stad och för Sverige!